Memory Lane #1

Under mitt år som singel för väldigt många år sedan så hade jag en period när jag bestämde mig för att Kristina inte alls skulle vara feg utan våga göra sådant hon tänkte. Jag uppnådde varierande resultat kan vi väl lugnt konstatera.

En varm höstdag stod jag i mitt dåvarande kök som hade stora fönster som vette ut mot en innergård. Jag hör ett distinkt mc-puttrande utifrån gården och tittar lite försiktigt ut genom fönstret. In på gården glider en riktigt schysst svart och silverglänsande MC med en knutte på. Han kliver av och hoola hoola sa Linderskan tyst inom sig. Jag hade bott där någon månad och kände inte igen honom. Tittade lite extra tills han försvann in genom grannporten. Jag stod kvar alldeles villrådig.

Tillslut tar jag mitt "jag ska inte aldrig någonsin vara feg och låta en chans gå förbi"-löfte i handen och går till min sekretär. Rotar fram ett gammalt reklamvykort för kexchoklad (Go o gla´)som jag snikit åt mig i en affär. Skriver en hälsning i stil med "kunde bara inte låta bli att titta på dig då du var så läcker, hälsningar tjejen i blå tröja i fönstret".
Jag går ut och fäster på vykortet med ett gammalt paketsnöre på hans MC-styre. What the f was i thinking?!

Det hade kunnat vara jättekul om inte det visade att han faktiskt bodde granne med mig, var gift och pappa till en tjej som gick på samma dagis som min dotter.

Bra jobbat Kristina. Men jag var inte feg iallafall.