Jag tycker det är rätt fascinerande med de här snurrdörrarna som installerats på de flesta stormarknader runtom oss. Det är som att iochmed denna installation så har också merparten av folket drabbats av tvångstankar dvs att de måste bara in i snurrdörren så fort som möjligt. Ve och Fasa om man skulle behöva vänta ett kvarts varv på öppningen.
Redan när man tagit kundvagnen så börjar upptakten, man beräknar stegavståndet, bedömer chansen att komma lagom i takt med snurrdörren så att man naturligt kan glida in i öppningen som om man inte alls planerat att komma in i öppningen så naturligt.
MEN, alltsomoftast så lyckas folk inte med ovanstående utan ungefär 10 meter innan snurrdörren så uppstår någon slags panik och folket måste bara in i öppningen! FÖljande resulterar i att så många som möjligt trycker in sig i öppningen i snurrdörren som precis är på väg att försvinna och så står man där och tittar upp i taket alternativt på skyltningen i mitten av snurrdörren, allt för att verka så oberörd som möjligt när plötsligt...
***TJONG DONG POFF***
Dörren stannar. Alla ser till att snabbt titta på sina extremiteter om det var de som rörde en glasvägg så att snurren stannade... Man tittar bakåt och konstaterar att; Jaha.. det var den sista personen som så klart skulle tränga sig in.. för HAN/HON kunde ju inte vänta... ..
Apropå stenar i glashus och så vidare...
lördag 11 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar