fredag 26 mars 2010
Fis
Jag sitter och väntar på att min dotter ska bli klar på sin teater. Sitter i en soffa i en typ av väntrum på ett studieförbund. På våningen nedanför mig håller en kursledare på att ställa i ordning inför en kurs. Jag hör hur det slamras av böcker på bord... Och en fis följt av en nöjd suckning. Denne person vet ju inte att jag sitter här en våning opp och hör allt. Får mig att tänka på vad jag gör när jag tror att ingen hör? Uhh, hemska tanke.
onsdag 24 mars 2010
Sagan om den onda Kaninen
Det var en gång ett påskägg som blev utdelat som present till en ung fröken vid namn Linderskan på hennes nya arbetsplats. Då unga Linderskan kom hem och skulle dela med sig av sitt påskägg till sin Fästman så letade de i ägget efter de allra godaste pralinerna.
Men fram hoppade...
Den Onda SkumKaninen!
Paret blev så rädda att de valde att inte äta Den Onda Kaninen och inte heller något mer godis.
Bu!
Men fram hoppade...
Den Onda SkumKaninen!
Paret blev så rädda att de valde att inte äta Den Onda Kaninen och inte heller något mer godis.
Bu!
måndag 22 mars 2010
Manligt och Kvinnligt
Jag insåg just ikväll att det är en viss skillnad i hur jag och min käre sambo håller i tandborsten.
Jag håller i tandborsten på ett för mig typiskt manligt och lite hårt sätt dvs jag håller i hela skaftet och liksom knyter näven runt hela tandborsskaftet.
Min sambo håller i tandborsten med fingertopparna och håller tummen på motsatt sida under skaftet i ett pincettliknande grepp.
Jag finner detta ganska intressant att jag som kvinna håller tandborsten på ett typiskt manligt vis och att min sambo som då är man håller i tandborsten på ett typiskt kvinnligt vis.
Slut på filosofi.
Jag håller i tandborsten på ett för mig typiskt manligt och lite hårt sätt dvs jag håller i hela skaftet och liksom knyter näven runt hela tandborsskaftet.
Min sambo håller i tandborsten med fingertopparna och håller tummen på motsatt sida under skaftet i ett pincettliknande grepp.
Jag finner detta ganska intressant att jag som kvinna håller tandborsten på ett typiskt manligt vis och att min sambo som då är man håller i tandborsten på ett typiskt kvinnligt vis.
Slut på filosofi.
söndag 21 mars 2010
Religiös eller inte...
Ja att vara religiös, andlig, troende eller en sökare är något som fascinerat i årtusenden.. Jag läste precis nyss... ett förord till en bok. Jag har väldigt svårt att komma till ro och sova och jag fick just denna bok som tips av min Darling.
Göran Kropp, skriven av David Lagercrantz
Draget ut förordet:
" Visserligen är det sant att hjärnan fungerar annorulunda på höga höjder och att religiösa erfarenheter kan ha rent biokemiska förklaringar, men att Göran hade en djup andlig uppenbarelse på K2 betvivlar jag inte. Han upplevde det som att berget talade till honom, isade i hans nerver och ville straffa honom för det högmod han kände på toppen"
Jag menar inte att vara sektliknande i mitt sätt att tänka men jag menar mest att i... grund och botten är vi lika och vi är lika mänskliga och humana inför härligheten och dess skapelse. Det tar ens andetag för en stund, för att sedan leda vägen och visa vilka vi är...
Ett litet fluminlägg så här på kvällskvisten..
Fridens mina Fellow Citizens
Göran Kropp, skriven av David Lagercrantz
Draget ut förordet:
" Visserligen är det sant att hjärnan fungerar annorulunda på höga höjder och att religiösa erfarenheter kan ha rent biokemiska förklaringar, men att Göran hade en djup andlig uppenbarelse på K2 betvivlar jag inte. Han upplevde det som att berget talade till honom, isade i hans nerver och ville straffa honom för det högmod han kände på toppen"
Jag menar inte att vara sektliknande i mitt sätt att tänka men jag menar mest att i... grund och botten är vi lika och vi är lika mänskliga och humana inför härligheten och dess skapelse. Det tar ens andetag för en stund, för att sedan leda vägen och visa vilka vi är...
Ett litet fluminlägg så här på kvällskvisten..
Fridens mina Fellow Citizens
Puckade handlingar
okej... jag vet redan att jag kanske inte är fullt normal eller ja..whatever. Men jag sitter här hemma.. Fullt upptagen med att plocka mina ögonbryn inför morgondagens nya arbetsdag. Jag tittar i spegeln och råkar få syn på min örsnibb. Minns då att jag för många, då menar jag verkligen många, år sedan så tog jag ett andra hål i mitt högra öra. Men ser nu att jag faktiskt ser hålet! Shit i havet. Det finns kvar! Och dra mig baklänges.... jag kan fortfarande sätta in ett örhänge! God Damn!!
Och jag som trodde att åren gjorde en äldre! Jeeez,,,
lördag 20 mars 2010
Tankar på jobbet
På måndag ska jag till mitt nya jobb för att introduceras och installera mig så smått. Det är verkligen en livsförändring för mig. Jag har jobbat på mitt nuvarande jobb sedan jag var 19 år. I år fyller jag 29 år... med enkel matte som till och med jag klarar av innebär det att jag nästan jobbat där i 10 år. Min dotter är 10 år. Det är 1 år mer än svensk grundskola. Det är 10% av ett sekel. Vad jag mest försöker få fram är att jag har arbetat med mitt nuvarande jobb länge. För mig när jag ser tillbaka så är det precis så jag har velat haft det. Jag fick chansen att ha ett fast jobb med all den trygghet det bar med sig. Med den situationen jag hade i mitt liv då (nybliven mamma och 19 år i en helt ny stad) så var det precis det jag behövde.
När jag på måndag ska börja mitt nya jobb så känns det precis som första skoldagen efter sommarlovet. Jag planerar vad jag ska ha på mig, jag har köpt en ny skrivbok som jag ska anteckna viktiga saker i. Och oviktiga.
Så nu sitter jag här vid köksbordet, lyssnar på Leonard Cohen och känner mig bara alldeles lugn, lycklig och tacksam.
Fridens från Sjöhälla!
När jag på måndag ska börja mitt nya jobb så känns det precis som första skoldagen efter sommarlovet. Jag planerar vad jag ska ha på mig, jag har köpt en ny skrivbok som jag ska anteckna viktiga saker i. Och oviktiga.
Så nu sitter jag här vid köksbordet, lyssnar på Leonard Cohen och känner mig bara alldeles lugn, lycklig och tacksam.
Fridens från Sjöhälla!
torsdag 18 mars 2010
Meny
Kamera i nutid/dåtid
Familjen L-J-F har införskaffat en ny kamera. En kompakt digitalkamera, inget fancy utan en liten smidig historia.
Insåg dock när vi satt och klickade oss fram bland de olika valen att det har inte riktigt alltid varit så smidigt med fotohantering. Jag sålde jultidningar när jag var liten och jag minns ett år så lyckades jag komma upp i nästan den högsta nivån och fick välja en kamera. Lycka!!!
När den kom så var den svart och lite blänkande med ett fodral i skymaterial. En stor rund knapp på ovansidan som man lite segt tryckte ned och så togs bilden. Sedan snurrade och matade man fram filmen med en räfflad matare som klickade smidigt ett tag men när man matat fram nog mycket så hackade den till. Åh, jag var så lycklig! Jag kunde ta mina egna bilder och framkalla själv! L Y C K A!
När sedan filmen var full, så tog man ur den, ställde in den i kylskåpet av någon anledning? Jag förstod aldrig riktigt varför men alla vuxna gjorde det så då gjorde ju jag också det. För jag hade en egen kamera och en egen fotorulle.
När det sedan skulle framkallas så följde jag med mamma eller pappa in till Mora när de skulle handla. Gick in på en fotoaffär där jag lämnade in filmrullen och när den var klar så fick man hämta ut den, den låg då i ett vitt påsliknande kuvert som var placerat i bokstavsordning i en box vid kassan.
Hade man tur när man öppnade fotokuvertet så var 2 kort lyckade, resten halvsuddiga a´la DDR upplösning.
Ingen förhandsgranskning av bild i kameran.
Ingen raderingsfunktion. Fotad bild gällde.
Ingen digital hantering i fotobutiken. Ooops.. naej, jag vet inte vart rullen tog vägen.
Lite roligt är det allt att tänka tillbaka...
Insåg dock när vi satt och klickade oss fram bland de olika valen att det har inte riktigt alltid varit så smidigt med fotohantering. Jag sålde jultidningar när jag var liten och jag minns ett år så lyckades jag komma upp i nästan den högsta nivån och fick välja en kamera. Lycka!!!
När den kom så var den svart och lite blänkande med ett fodral i skymaterial. En stor rund knapp på ovansidan som man lite segt tryckte ned och så togs bilden. Sedan snurrade och matade man fram filmen med en räfflad matare som klickade smidigt ett tag men när man matat fram nog mycket så hackade den till. Åh, jag var så lycklig! Jag kunde ta mina egna bilder och framkalla själv! L Y C K A!
När sedan filmen var full, så tog man ur den, ställde in den i kylskåpet av någon anledning? Jag förstod aldrig riktigt varför men alla vuxna gjorde det så då gjorde ju jag också det. För jag hade en egen kamera och en egen fotorulle.
När det sedan skulle framkallas så följde jag med mamma eller pappa in till Mora när de skulle handla. Gick in på en fotoaffär där jag lämnade in filmrullen och när den var klar så fick man hämta ut den, den låg då i ett vitt påsliknande kuvert som var placerat i bokstavsordning i en box vid kassan.
Hade man tur när man öppnade fotokuvertet så var 2 kort lyckade, resten halvsuddiga a´la DDR upplösning.
Ingen förhandsgranskning av bild i kameran.
Ingen raderingsfunktion. Fotad bild gällde.
Ingen digital hantering i fotobutiken. Ooops.. naej, jag vet inte vart rullen tog vägen.
Lite roligt är det allt att tänka tillbaka...
onsdag 17 mars 2010
Memory Lane #1
Under mitt år som singel för väldigt många år sedan så hade jag en period när jag bestämde mig för att Kristina inte alls skulle vara feg utan våga göra sådant hon tänkte. Jag uppnådde varierande resultat kan vi väl lugnt konstatera.
En varm höstdag stod jag i mitt dåvarande kök som hade stora fönster som vette ut mot en innergård. Jag hör ett distinkt mc-puttrande utifrån gården och tittar lite försiktigt ut genom fönstret. In på gården glider en riktigt schysst svart och silverglänsande MC med en knutte på. Han kliver av och hoola hoola sa Linderskan tyst inom sig. Jag hade bott där någon månad och kände inte igen honom. Tittade lite extra tills han försvann in genom grannporten. Jag stod kvar alldeles villrådig.
Tillslut tar jag mitt "jag ska inte aldrig någonsin vara feg och låta en chans gå förbi"-löfte i handen och går till min sekretär. Rotar fram ett gammalt reklamvykort för kexchoklad (Go o gla´)som jag snikit åt mig i en affär. Skriver en hälsning i stil med "kunde bara inte låta bli att titta på dig då du var så läcker, hälsningar tjejen i blå tröja i fönstret".
Jag går ut och fäster på vykortet med ett gammalt paketsnöre på hans MC-styre. What the f was i thinking?!
Det hade kunnat vara jättekul om inte det visade att han faktiskt bodde granne med mig, var gift och pappa till en tjej som gick på samma dagis som min dotter.
Bra jobbat Kristina. Men jag var inte feg iallafall.
En varm höstdag stod jag i mitt dåvarande kök som hade stora fönster som vette ut mot en innergård. Jag hör ett distinkt mc-puttrande utifrån gården och tittar lite försiktigt ut genom fönstret. In på gården glider en riktigt schysst svart och silverglänsande MC med en knutte på. Han kliver av och hoola hoola sa Linderskan tyst inom sig. Jag hade bott där någon månad och kände inte igen honom. Tittade lite extra tills han försvann in genom grannporten. Jag stod kvar alldeles villrådig.
Tillslut tar jag mitt "jag ska inte aldrig någonsin vara feg och låta en chans gå förbi"-löfte i handen och går till min sekretär. Rotar fram ett gammalt reklamvykort för kexchoklad (Go o gla´)som jag snikit åt mig i en affär. Skriver en hälsning i stil med "kunde bara inte låta bli att titta på dig då du var så läcker, hälsningar tjejen i blå tröja i fönstret".
Jag går ut och fäster på vykortet med ett gammalt paketsnöre på hans MC-styre. What the f was i thinking?!
Det hade kunnat vara jättekul om inte det visade att han faktiskt bodde granne med mig, var gift och pappa till en tjej som gick på samma dagis som min dotter.
Bra jobbat Kristina. Men jag var inte feg iallafall.
Något underligt
Något underligt, knepigt och nästan lite överraskande hände mig imorse. Jag klev ut genom ytterdörren och döm min förvåning när jag kände något främmande under kängorna.
Snö.
Snö.
Snö.
Jag tror inte det finns något annat ord inklusive alla olika böjelser dvs snöa, snöigt snöslask snödrivor snöplog snöSKIT som jag just nu inte vill höra, se eller uppleva.
Jag möter härmed muttrande onsdagen.
Jag har iallafall en chokladbit att se framemot.
Snö.
Snö.
Snö.
Jag tror inte det finns något annat ord inklusive alla olika böjelser dvs snöa, snöigt snöslask snödrivor snöplog snöSKIT som jag just nu inte vill höra, se eller uppleva.
Jag möter härmed muttrande onsdagen.
Jag har iallafall en chokladbit att se framemot.
tisdag 16 mars 2010
Twilight Zone
Tills dess att jag begriper mig på dette helt främmande nya bloggverktyg som gapar med en massa obegripligheter framför mig så lever jag i twilight zone.. tydligen så är klockan 04 på morgonen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
